Jag trodde aldrig jag skulle behöva detta och det sitter så enormt långt inne i själen att blotta mig såhär. Men jag må försöka. 💔 

Jag är 34år gammal. Tre prolapser/diskbråck med nervskada ødela mitt liv i december 2022. Första operation gjordes i mars 2023 och vi trodde alla det skulle hjälpa, det såg ljust ut. 

Men vardagen blev genast mörkare, smärtorna ökade och en operation till skulle göras. Trots hastelista hos ortopedkirurgen så fick jag vänta till januari 2024. 

Under sista operationen så skadade dom en nerv vid vänster höftkam. Dom skulle ta ben, för att placera in i ryggen tillsammans med skruvar och plast. 

Hade jag fått operationstid när det uppdagades att en operation till skulle behövas, så hade jag varit tillbaka på mitt jobb som lackerare nu. Jag har ansökt om Patientskadeersettning (då jag har både kraftigt nedsatt känsel och rörelseförmåga i vänster ben) men handläggningstiden är lång. Nästan lika lång som NAV.

Min sjuklön övergick ett år i december 2023 och har sedan dess inte haft någon form av inkomst. Gränsen för att få AAP är att bo i Norge i över 5år. Jag har varit här 4år och 4månader denna gången och jag fick ikke tillgodose åren jag bott här förr. 

Nu visade det sig att jag har rätt till AAP/ersättning likavel men fortsatt inte fått utbetalat en endaste krona trots påtryckningar på telefon. 

Det är som om jag inte ens existerar. 

Jag är sliten. Jag är så fruktansvärt sliten. Inte nog med att jag dagligen går på morfin för att ta mig igenom smärtorna, vissa dagar kan jag knappt gå och den mentala hälsan blir bara värre och värre. Närmast obefintlig om jag ska vara helt ärlig. Jag har distanserat mig från nästan allt och nästan alla. Jag har gått från att vara enormt social och utåtriktad till ett tomt skal.  

Jag försöker sälja av så mycket jag kan. Bilen som jag har till och från läkarbesök ligger nu även ute för försäljning. 

Jag skäms för att lägga ut detta, jag skäms för att folk ska veta hur illa livet är och få reda på hur dåligt jag faktiskt mår. Men efter att ha läst detta så kanske ni alla förstår varför jag inte svarar, varför jag inte följer med eller är social längre. 

Jag lever inte, jag bara existerar. 

Den mentala påfrestningen är just nu allt för mycket. Jag sover knappt, jag  känner sjelden hunger/sult och kan inte koncentrera mig mer än en liten stund innan både hjärnan och kroppen fryser fast. Jag har fått en terapeut av Lyngdal kommune och jag har fått time på DPS. Ny röntgen ska göras om ett par veckor i Flekkefjord, först efter den så får jag ny time hos ortopedkirurgen. 

Jag vill inget annat hellre än gå tillbaka till jobbet men just nu är det omöjligt, hur jag än gör.

Oavsett hur stort eller hur litet bidrag som du kan bidra med, så är jag oerhört tacksam. Kan/vill du ikke bidraga så sätter jag pris på om du heiar på denna spleisen. 

Tack för att du läste ❤️